Ett år med systrarna Beauvoir

Förord

På 100-årsdagen av Simone de Beauvoirs födelse, d.v.s. den 9 januari 2008, bestämde jag mig för att under det närmsta året ha henne som mitt viktigaste lässällskap. Simone de Beauvoir och hennes livskamrat Jean-Paul Sartre (existentialistisk filosof, författare och för många mest känd för att ha tackat nej till Nobelpriset i litteratur) är antagligen 1900-talets mest omtalade par vad gäller såväl kulturen och politiken som samlivet.

Simone de Beauvoirs ord, om att man inte föds till kvinna utan blir det, har öppnat ögonen på många människor världen över. Förutom det banbrytande feministiska verket Det andra könet har hon gett ut sina fantastiskt intressanta memoarer, några filosofiska skrifter, ett flertal skönlitterära verk samt essäer, artiklar, brev, förord och intervjuer. Simone var en person vars liv och verk tycks sammanfalla i ovanligt hög grad. Med en liten överdrift kan man säga att hon skrev sitt liv och levde sitt verk.

Många kvinnor har vittnat om att de känner igen sig i det Beauvoir skriver, men Simones liv och verk är så fascinerande att de kan intressera och berika oss oavsett om vi är kvinnor eller män, oavsett om vi känner oss besläktade med henne eller inte och oavsett vår specifika situation. Visst finns det i Det andra könet sådant som framstår som väldigt tidsbundet, men det vore väl märkligt om det inte var så; vi lever alla i en viss tid, i en viss kultur, med en viss bakgrund. Vad som emellertid är så fängslande med Simone de Beauvoir är hur oerhört aktuella hennes tankar i stort ändå är.

Under 2008 uppmärksammades Simone med många skrifter och konferenser. År 2010 är det 100 år sedan Simones syster, Hélène de Beauvoir, föddes. Det kommer bland annat att anordnas minnesevenemang i Italien, där Hélène och hennes man bodde under många år.

Jag har haft glädjen att träffa Hélène tre gånger, en gång på en bokhandel i Strasbourg och två gånger hemma hos henne i den lilla alsaciska byn Goxwiller. Hélène de Beauvoir är i stort sett okänd i Sverige. Hon var en konstnär som ständigt sökte sig framåt, som medvetet vägrade att stelna i en viss form. Hennes liv blev inte likt hennes systers, men också Hélène var en mycket passionerad och frihetstörstande människa, med stort engagemang i tidens sociala och politiska frågor.

För att få respons på mina tankar mejlade jag till en god vän, som emellanåt skickade mig reaktioner på en del av det jag skrivit. Jag fick också några brev från hennes man, även han en god vän. Samtidigt förde jag för mig själv en kommenterande läsedagbok. Några bekanta läste senare valda stycken, och uppmuntrad av deras kommentarer bestämde jag att ge ut texten.

Den här boken är således en blandning av den spontana korrespondensen och mina lässammanfattningar med kommentarer. Texten är inte tematiskt uppbyggd, följer ingen på förhand bestämd disposition, utan tankar kring litteratur, konst, feminism, filosofi och politik löper fram och tillbaka; ett påstående eller en tanke leder till mer läsning och fler funderingar och så vidare. Jag gör alltså ingen objektiv, täckande genomgång av Simones liv och verk, inte heller kan jag ge annat än en väldigt översiktlig presentation av Hélène.

Mina diskussionskamrater, Margareta Zetterström (skriftställare och översättare) och Svante Svensson (professor i fysik), har accepterat att deras e-brev också finns med i boken, vilket jag är mycket glad över. Deras respons har varit av oerhört stort värde för mig; utan den hade det här läsprojektet inte alls varit lika givande, roligt och utvecklande. I boken ingår också ett par avsnitt som jag tidigare skrivit tillsammans med Lars Andrée.

Att breven och kommentarerna inte skrevs för att publiceras inverkar förstås på stilen. De flesta avsnitt vars innehåll inte har någon direkt anknytning till diskussionen har uteslutits, men några har fått kvarstå. Brev, sammanfattningar och kommentarer kommer i den ordning de skrevs, vilket innebär att tankar ibland återkommer flera gånger. På det sättet vill jag behålla omedelbarheten och visa hur läsandet och funderingarna utvecklas. Det enda som tillkommit i efterhand är noter, kursiveringar av titlar samt översättningar av alla utländska citat. De okursiverade svenska titlarna på utländska verk är översatta av mig eftersom verken ännu inte utkommit på svenska.

Systrarna Beauvoir lyckades skapa sig ett självständigt liv på tvärs mot det som förväntades av dem. De har inspirerat och fortsätter att inspirera mig och många andra. Att mitt år med Simone och Hélène är till ända betyder inte att jag är ”färdig” med dem – det blir jag nog aldrig. Min förhoppning är att denna text ska väcka intresse för systrarna Beauvoir och få åtminstone några – kvinnor och män – att fundera vidare.

Marianne Fors

Tillbaka till sidans början
Tillbaka till föregående sida

Marianne Fors

Marianne Fors framför det hus i stadsdelen Montparnasse i Paris där familjen Beauvoir bodde under Simones och Hélènes tidiga barndom.
foto: Sandra Verchin

Helene de Beauvoir

Hélène de Beauvoir i sin ateljé i Goxwiller i Alsace, i maj 1993.
foto: Lars Andrée och Marianne Fors